För ett par år sedan dök det upp en ny ras här hemma hos oss, den lilla Norfolk terriern gjorde entré. Det finns bara en sak som vi ångrar och det är att det inte blev en noffe tidigare här hemma hos oss, attans vilken trevlig ras!

Små hundar rent storleksmässigt men låt inte deras ringa storlek lura dig, noffarna hänger lätt på flattarna med över stock och sten och när begreppet stor hund i liten förpackning myntades så måste man ha tänkt på dessa små terriers!

Rasen är att betrakta som den mildaste av terriers och de är små robusta och väldigt glada och sociala hundar som tycker livet är en fest. De älskar sin familj, mat och att få vara med. De är lika nöjda med att hänga med på äventyr som att få bästa hörnet i soffan. Jag tränar våra i viltspår och de är mycket duktiga och noggranna, likaså har jag testat rallylydnad och det har gått riktigt bra, får se om tiden räcker till för att komma ut på tävlingsbanan.

Man får se till att ha stängsel runt tomten om man bor i hus med sin noffe, får de chansen så skulle de gärna gå iväg på äventyr. Våra har vid ett par tillfällen gått till grannarna och charmat dem, det går ju inte att motstå dessa charmörer.

Rasen är att betrakta som frisk (man kollar hjärta och ögonlyser oftast hundarna innan parning. Det förekommer blåsljud på hjärtat hos äldre individer vilket kan medicineras och även katarakt har hittats) men de råkar ibland ut för trafikolyckor. Små, snabba och orädda gör att de inte alltid syns för trafikanter.

Våra hundar kan vara lösa i skogen och kommer på inkallningssignal vilket i deras värld betyder att man då får en godbit. Även om rasen är liten och behändig så behöver den förstås få veta vad som gäller och en trygg ledare i familjen. Man gör inte någon hund en tjänst genom att vara en otydlig och inkonsekvent ledare utan de mår bra av tydliga regler kombinerat med mycket kärlek <3